Det sägs att de som klarar mer råkar ut för mer.
Jaha. Ska jag ta det som en komplimang? Tack?
Vad har jag gjort för fel egentligen?
Mitt liv är en j*vla dokusåpa.
Jag kan verkligen kalla mig själv för Drama Queen utan att känna mig det minsta dramatisk.
Jag skapar inte drama. Jag bara hamnar i det. Från alla håll. Jämt!
Visst! Det _är_ spännande! Men när får man semester från det?
Nästa Onsdag skall jag på informationsmöte för Läkare Utan Gränser.
Målet och drömmen just nu är logistiker i fält.
(Ja, jag vet, mina drömmar ändras ganska ofta, men vad gör det? Hellre drömma, försöka och misslyckas än att stå kvar på ruta ett!)
Kan det vara en start på ett bättre förhållande mellan mig och Gud?
Hjälper jag andra bör jag enligt min logik bli drabbad för mindre elände (drama) själv.
Det är självklart inte därför jag vill jobba i fält, jag har alltid trott att meningen med livet är att hjälpa andra!
Vi får se vart det leder. Jag behöver verkligen göra något med mitt liv nu som jag kan vara stolt över.
Inte för att jag inte är stolt över var jag är idag.
Men jag är knappast förvånad.
†
No comments:
Post a Comment