Kamelen Elinor (af Ema)

Det var en gång en kamel
som hette Elinor
hon var jättesöt, men hade slut på fett i sina pucklar, så hon var liksom döende
de flesta kameler hade redan flyttat ferån öknen
så hon var typ HELT själv kvar där, så hon kunde inte låna fett från någon annan kamels puckel
hon visste verkligen inte vad hon skulle ta sig till längre, hon var ju döende
men hon ville inte dö!
hon gick och gick och gick och gick, hoppades innerligt att hon skulle hitta en kamelkompis
dagarna gick och ingen kamel syntes till nånstans
hon var så jävla döende att hon t.om skulle kunna tänka sig att äta typ.. ett lejon (som visserligen skulle äta henne först) om hon stötte på ett
till slut orkade inte Elinor gå längre, så hon lade sig ner i sanden och väntade in ljuset
PLÖTSLIGT(!!!!!)
kände hon hur något pokeade (facebook, hehehehe) henne i sidan
hon öppnade ansträngt ögonen, det var jobbigt för henne
när ögonen vant sig vid den starka solen så fick hon syn på något
en ANNAN kamel
den andra kamelen hette Ema, och hon undrade hur det var fatt
Elinor kunde inte få fram ett ljud, hon var ju så jävla hes för hon inte hade druckit på typ.. skitlänge
hursomhelst så sa Ema att "Elinor!!! det finns en oas här lite längre bort, kom så går vi och dricker
men Elinor var så slut, så nära döden att hon inte orkade resa på sig ens
Ema, som den hjälte hon är, tog tag i Elinor med munnen och kastade upp henne på ryggen
sen lunkade hon bort mot oasen
väl framme så skvätte Ema in vatten i Elinors torra mun
efter några stänk så var Elinor tillräckligt stark för att själv kunna drick
a
hon drack och drack och drack och drack
POFF så blev hon nästan som en ny kamel
livet kom tillbaka till henne, gnistan som alltid funnits där lyste nu starkare än någonsin
hon visste inte hur hon skulle kunna tacka Ema för detta hjältedådet
de var nu bästa vänner
Snipp Snapp Snut, så var sagan slut.

Kom inte på något bra att skriva idag så ni får njuta av denna vackra berättelse som Ema (<3) skrev till mig en tråkig natt i Januari 2010 :)